Jump Back!

När man är runt 20 är man ju lat och tar inte sitt jobb på allvar, nej för det måste man ju vara 40+, det vet väl vem som helst! Hur fan kan hon slänga ur sig att vi pratar bara och inte jobbar? Ser hon vad vi får gjort eller? nej inte alls. Gnäll bara för gnällandets skull säger jag. Och så slänger saken ur sig att vi är så annorlunda när vi är med varandra jämfört när vi är själva. Men snälla vi går inte i 5an, vi försöker ju inte direkt imponera på varandra. Vi pratar om det vi stör oss på, det vi tycker om, allt mellan himmel och jord. Både jobb och annat men det ska fan inte hon bry sig om. Sålänge man gör det man ska och sköter sitt jobb finns det väl inget att klaga på.. Jo tydligen!

19-20 åringar tas inte på allvar vad man än har för argument. "Vi sitter där vi sitter och är det någon som åker så är det ni" Hur har man mage att slänga ur sig sånt. Visst det är väl bra att hon är ärlig men det är ju det jag säger. Dubbelmoralen! Dom äldre kan göra vad dom vill, hur dom vill, när dom vill.. Men skulle vi yngre göra detsamma, brakar helvetet loss på en gång. Det här förstör ju också för vi snart ska ha personliga möten med chefen allihopa om löner och allt sånt.. och vem tror ni chefen lyssnar på. ja inte är det oss tre i alla fall. 

Don't get me wrong. Jag tycker om mitt jobb. Jag gillar ansvaret och mina arbetsuppgifter. Jag känner typ aldrig att jag verkligen inte vill jobba. Visst är man trött ibland och inte orkar göra vissa saker men det är en annan sak. Det jag inte gillar däremot är det här stämningen som infinner sig överallt just nu. Var på bra humör när jag gick till jobbet imorse men så fort jag satte min fot där inne slog det om helt. Jag blev grinig och sur som en citron, utan att förstå varför. Sen kom det tillbaka till mig.. 

Åt helvete med det här!