S i g h . . .

The trouble with beeing poor is that it takes up all your time

Så sant, så sant. Inte för att fattigdom är problemet, men sant är det ändå. Har man något i sitt liv som ligger och trycker under allt annat vareviga dag är det ju just det man koncentrerar sig på och allt annat får komma i andra hand. Något som gnager och gnager in i benmärgen och ger sig inte för någonting. Vardagen är inte längre vardag. Alltid är det något..

Är det konstigt att jag, mitt i natten, kan få för mig att tokstäda hela lägenheten för att försöka finna någon form av ordning. Om allt ser ut att vara i sin ordning kanske jag känner mig mer i fokus. Jag kanske kan få tillbaka kontrollen.. Dumma lilla flicka, vad vet du?

Vissa saker får man väl helt enkelt leva med.

Det känns som en standardfras från mig. Ska det behöva vara så? Ska man verkligen behöva leva med dessa "saker"? Hur kommer det sig att jag ger mig så lätt?

It's just something we don't talk about..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0